Novell - money can't fine me somebody to love

Justin hade twittrat: Förlåt @BVega, det som hände var fel och om jag har sårat sig så förlåt, jag vill fortfarande vara vänner. Du kommer alltid va min bästa vän.
Jag visade det för Becki. Hennes ögon blev helt blanka sen snyftade hon till.
Awwwwwww…

BECKIS PERSPEKTIV:

- Jag säger hejdå till Christian som måste hem, stänger dörren efter han och glider sedan ner med ryggen längst dörren och sätter händerna för ansiktet.

 Jag vet inte varför jag blev så känslig när Justin twittrade det dära. Jag borde egentligen inte bli det. Eller jo! Han är ju ändå min bästa vän! Åh, just nu vill jag bara träffa mamma och Jonah, speciellt Jonah! Även fast han är 7 år yngre än mig och är min lillebror så är han ändå en av mina bästa vänner. Jag har bara varit utan han i 3 dagar men jag saknar han så jävla mycket! Jag saknar mamma med. Jag pratar alltid med henne om allt! Jonah ska jag hämta på flygplatsen när han kommer ifrån farmor och farfar ikväll men mamma kommer jag inte träffa förän imorgon så jag måste ringa henne.
*Försöker ringa henne*  
Suck! Hon klickar ju bara upptaget! Jag smsar henne istället..
”Jag antar att du är på möte eller något nu, men först och främst, när skulle jag hämta Jonah vid flygplatsen? Och för det andra, jag gillar Justin! HJÄLP! :(” skicka.
Min mamma (Connie) och Justins mamma är bästa vänner och jag kan verkligen prata med henne om allt. Hon är världens bästa mamma, klagar aldrig och förstår mig alltid! Eller oftast i alla fall..
”Hans plan landar vid 11tiden så se till att vara där då.
Är det dåligt att du gillar han? Puss mamma.”
Ååååh! Jag kan inte gilla min bästa vän. Som dessutom är världskänd och typ alla tjejer gillar han..
”Jag kan inte gilla min bästa vän förstår du väl?!”
”Jag förstår inte varför gumman, ni har vart vänner sen ni var små och är som gjorda för varandra! Puss.”
När hon skrev det så började jag gråta igen.. Jag som aldrig brukar gråta..
”Mmh.. När kommer du hem?”
”Imorgon vid 8 på kvällen. Kan inte skriva mer nu. Puss jag älskar dig.”
”Älskar dig också puss.”
Jag kollade på klockan på mobilen och såg den var halv 10. Jag kastade mobilen i väggen och gick sedan och plockade upp den igen. Jag vet inte varför jag gjorde så egentligen men.. Jag fick ett sms, jag antar att det var från mamma så jag läste det. Det var från Justin.
”Mötet är slut nu. Ska jag komma till dig igen?”
Jag ville han skulle komma hit men ändå inte.
”Ska vara med Ryan så inte nu, ;) kanske senare? Följ med när jag hämtar Jonah på flygplatsen? :D”
Jag smsade snabbt Ryan och frågade om han ville komma hit nu så inte Justin smsar Ryan och frågar han om jag ska träffa han. Fast varför skulle han göra det? Ryan svarade innan Justin.
”Visst jag kommer om 5 beautiful :D”
Jag log och svarade bara okej och skickade sedan. Jag hade fått ett till sms, av Justin.
”Visst, när? :)”
”Vid 11, är det försent för dig så är det lugnt :)”
”Nej det är inte försent, jag hämtar dig vid halv då så vi är där i tid :)”
”Det blir bra.” skicka.

Jag vet inte varför jag bad han följa med. Troligen för han inte ska misstänka något..

Efter 5 minuter kom Ryan till mig som han sa. Han gav mig en puss och vi bestämde oss för att kolla på film. Så jag satte på en random film och vi satte oss i soffan och jag kände hur fel det kändes. Men om jag måste bli tillsammans med Ryan för att glömma Justin så gör jag det.
- Vad tänker du på B? Ryan kollade på mig och log lite snett.
- Jonah, sa jag utan att tänka, jag saknar han!
- Vart är han?
- Hos farmor och farfar. Men han kommer hem idag. Sa jag och log av tanken att få träffa min underbara bror. Ryan svarade inte utan kollade in i mina ögon. Hans ögon sa du är så fin. Klumpen i magen blev bara större och större. Men jag ville glömma känslorna för Justin så jag kysste han. Han besvarade kyssen och la mig ner i soffan och la sig över mig. Han drog ena sin hand genom mitt hår och kysste mig på halsen. Det var så skönt men kändes så fel! Jag tog tag om hans huvud och förde de mot mitt så han kunde kyssa mina läppar istället. FEL FEL FEL skrek min hjärna. Jag avslutade det och kollade in i hans ögon. Jag kysste han en gång till och vi satte oss upp. Jag lutade mig mot hans axel och han la armen om mig och vi fortsatte att kolla på filmen.
När klockan började närma sig halv 11 sa jag till Ryan att Justin snart skulle hämta mig. Han kollade frågande på mig.
- Vart ska ni? Sa han med en lessen och besviken ton.
- Vi ska hämta Jonah..
- Ska jag följa med? Han tryckte mig mot sig i en varm kram.
- Förlåt men Justin ville prata med mig om nått. Ljög jag. Egentligen ville jag bara vara med Justin själv lite.
- Det är lugnt B, sa han och pussade mig på pannan. Vi reste oss ur soffan och gick till hallen för att ta på oss våra jackor och skor. Vi gick ut och jag låste dörren efter mig. Vi kramade varandra hejdå och jag tänkte precis gå mot Justins bil som stod parkerad på uppfarten när Ryan tar tag i min arm, drar mig nära intill han i en varm kram och kysster mig passionerat. Fan.
- Vill du va tillsammans med mig? Viskade han försiktigt i mitt öra. Dubbel fan.
- Ja.. viskade jag tillbaka. Trippel fan. Han kysste mig igen och tog sedan min hand och vi började gå mot Justins bil. Utanför Justins bil kysste han mig en sista gång, sa hejdå, vinkade till Justin och gick sedan iväg med glada steg. Han visslade på Justins låt Love me. Fyrdubbelt fan. FAN FAN FAN FAN!

JUSTINS PERSPEKTIV:

När jag såg Ryan och Becki kyssas utanför hennes dörr och utanför min bil.. Jag trodde jag skulle bryta ihop.
- Hej. Sa hon och log och klev in i bilen.
- Hej, sa jag och gav henne ett fake smile.

Det blev pinsamt tyst så jag satte på Radion då började min låt That should be me spelas och jag började sjunga med tyst så att Becki inte hörde. Perfekt timing för låten menar jag. Det kändes så spänt mellan oss att jag tillslut blev tvungen att säga nått så jag sänkte musiken.

- Så är det du och Ryan nu? Sa jag och fake log igen.

- Ja. Hon log men hennes ögon såg lessna ut, jag undrar varför.
- Ni är söta tillsammans.
- Tack, du och Jasmine med! Hela jag blev ett stort frågetecken. Jag och Jasmine?
- Eh va?
- Ja, ni var så söta förut. Sa hon tyst. Då kom jag ihåg när vi kysstes i Beckis soffa. Det hade jag nästan glömt!
- Vi är inte tillsammans. Sa jag och gjorde en förvånad min.
- Nehe, det såg ut som det förut i alla fall. Sen blev det tyst mellan oss igen. Hon höjde musiken på radion. Jag kollade på klockan och såg att den bara var kvart i 11. Jag ville inte det skulle vara såhär mellan oss. Inte så tyst.  

- Så du gillar Ryan va? Frågade jag lite försiktigt.

- Mm.. mummlade hon.
Jag svängde in på parkeringen vid flygplatsen och parkerade. Jag tog ur nyckeln men vi satt kvar i bilen. Becki fingrade på fransarna som var på hennes avklippta jeansshorts. En hårlock hängde ner över hennes öga. Hon var så fin att jag inte kunde motstå att böja mig framåt dra hårlocken bakom hennes öra. Jag hade aldrig gjort de på henne innan så hon hoppade till och kollade på mig med lessna ögon.
- Varför gjorde du så? Sa hon kyligt men med samma lessna blick.
- Becki sluta. Jag suckade och kollade ut genom bilrutan.
- Nej Justin! Jag vill veta, varför gjorde du så? De brukar du aldrig göra?

- För du är så jävla fin.. mummlade jag.
- Va sa du? Sa hon ännu kyligare än innan. Jag skakade på huvudet och fortsatte kolla ut genom rutan.
- Inget.
- Varför är du sånhär Justin?! Hon lät sårad. Jag fick nog. Jag satt med tårar i ögonen och bara skrek ut de:
- FÖR JAG GILLAR DIG BECKI, MÄRKER DU INTE DET?! Hon ryggade bakåt. Jag tror aldrig jag skrikit åt henne innan.

- HUR FAN SKA JAG KUNNA MÄRKA DET NÄR DU KYSSER JASMINE VILLEGAS I MIN SOFFA?! Skrek hon och hennes ögon var helt blanka. Hon öppnade bildörren och klev ut och smällde igen dörren efter sig och började gå mot ingången. Jag hoppade ur bilen och låste den och sprang efter henne.
- Becki förlåt det var inte meningen att skrika! Förlåt! Hon lyssnade inte utan fortsatte bara gå. Jag kom ikapp henne och tog tag i hennes arm. Hon vände sig om.

- Rör mig inte! sa hon tyst. Hon grät. Jag släppte henne och stod som fastklistrad. Jag såg hur hon torkade sig under ögonen och gick in. Väl då började jag springa efter henne igen. Jag sprang in på flygplatsen och kollade efter henne. Hon satt på en bänk med händerna för ansiktet. Jag gick fram till henne och la armen runt hennes axlar och la min panna mot hennes rygg och viskade förlåt. Hon hoppade till men sa inget och kollade inte på mig.
- BECKI! JUSTIN!
Båda kollade upp och såg Jonah komma springande mot oss. Jag reste mig om och gav honom en stor kram och rufsade han i håret. Han gick fram till Becki som fortfarande satt ner och kramade henne.
- Gråter du? Frågade han tyst. Hon skakade på huvudet och torkade sig under ögonen.

- Jag har bara saknat dig så mycke! Han log och hon lyfte upp han och kramade han. Han är 9 år men väldigt liten och tunn. Men han är en underbar grabb. Jag tog hans väska och vi började gå ut mot bilen. Jonah tjatade om att få sitta fram så han fick göra det. I bilen sa vi inte så mycke och Jonah märkte såklart att nått var fel.

- Har det hänt något? Frågade han.

- Nej, svarade jag och Becki samtidigt. Han kollade misstänksamt på oss båda men sa inget mer. Jag kollade i backspegeln och hon mötte min blick. Hennes ögon var blanka och lessna. Jag vände bort blicken och kände hur ögonen blev tårfyllda. När jag släppte av dom utanför deras hus sa Jonah hejdå och hoppade ur bilen. Becki satt kvar.
- Becki? Sa jag försiktigt.

- Nej Justin.. Hon öppnade bildörren och gick ur bilen. Jag försökte få ögonkontakt med henne men det var lönlöst. Jag startade bilen igen och körde hem. När jag kom hem loggade jag in på twitter och skrev: That should be me.

Sen loggade jag ut, la mig i sängen grät. Det gjorde ont. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle få sånna här känslor för Becki. Och jag trodde aldrig att det skulle göra såhär ont.
Tillslut somnade jag.

Idag har jag inte kunnat uppdatera för har handlat julklappar hela dagen. Men jag tycker faktiskt att jag förtjänar några kommentarer! får ju typ aldrig några fast rätt så många läser :(