Novell - money can't fine me somebody to love

- Fin.. sa hon när jag sjungit klart låten. – Vem handlar den om då? Frågade hon och vände huvudet mot mig.
- Dig.. sa jag och kollade in i hennes ögon. Hon vände bort huvudet och kollade bort mot gungrona.
- Jag vet..

---

 

Bilden på Justin och Becki. Ser ut som två killar på bilden,
men ni får lossas att den med tröja är tjej ;)


BECKIS PERSPEKTIV:

Jag fattade med en gång att låten Justin sjöng handlade om mig. Den var så fin! Och den förklarade verkligen hans känslor. Men ändå, jag vill inte göra slut med Ryan och det har jag sagt till Justin. Men när han sjöng smälte jag verkligen. Fan.. Vad ska jag göra? Fastän jag visste att han sjöng om mig var jag tvungen att fråga han.
- Fin.. sa jag när låten var slut. - Vem handlar den om då? Jag vände huvudet mot han.
- Dig. sa han och kollade in i mina ögon. Jag vände bort huvudet och kollade mot gungorna som var en bit från oss.
- Jag vet.. sa jag tyst och släppte inte blicken från gungorna. Han svarade inte utan suckade tungt. Jag klämde åt hans hand. Vi satt tysta ett tag innan jag inte klarade av den kalla luften mot mina bara ben längre.
- Kan vi gå tillbaka nu?
- Visst. Svarade han och reste sig. Jag reste mig också och räckte ut min hand igen. Han tog den och kramade om min hand. Jag kramade tillbaka och började gå. Han gick bredvid mig och kollade ner i backen hela tiden. Undra vad han tänker på? Jag frågade inte. Jag sneglade på han då och då. Ibland när jag kollade på han såg jag att han kollade på mig, men när han märkte jag kollade på han kollade han bort. Jag suckade tungt varje gång. Jag suckade högt och han märkte det, det vet jag, men han sa inget. Vi gick tysta bredvid varandra, hand i hand. Det kändes förjävligt rent ut sagt. Jag har verkligen känslor för den grabben. Justin Drew Bieber, min bästa jävla vän.


JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag gick med Becki ända till hennes dörr. Vi hade inte sagt nått på hela vägen från parken. Vi sa inte ens hejdå. Vi kramade bara om varandra, hårt, och sen gick hon in utan att vända sig om. Jag stod kvar utanför dörren ett tag och bestämde mig för att gå bakom huset till hennes fönster. Fönstrena på deras hur var stora så man kunde se henne fast hennes rum var på övervåningen. Jag tog på mig luvan på min svarta jacka och drog upp dragkejdan på så långt det gick. Jag stoppade ner händerna i fickorna på byxorna efter som dom var röda så kallt det var. Det tog ett tag innan jag såg henne. Men när jag såg henne brast mitt hjärta lite. Hon satt i sin fotölj vid fönstret och höll en sak i handen. Jag fick kolla extra noga för att se att va det var. Det var en silvrig stålram. Då fattade jag med en gång att det var en bild på mig och henne som vi tog för typ när vi var typ 5-6 år sedan. Hon hade fått ramen och bilden av mig i paket en dag, fast hon inte fyllde eller att det var jul. Hon fick den bara. Jag kommer ihåg att hon blev jätte glad över den och satte den med en gång på bordet bredvid hennes stora säng. Bilden var på mig och henne som sov och hon låg på min hand och höll i den. Jag vet inte varför, men jag har alltid tyckt den vart speciell. Nu förstår jag varför. Jag tog upp ena handen ur fickan, drog ner dragkejdan på jackan och kramade om halsbandet med handen. Jag kollade ner på handen och sedan upp mot hennes fönster igen. Hon hade rest sig upp men stod fortfarande med ryggen mot mig. Jag såg att hennes armar rörde sig men såg inte vad hon grejade med. Plötsligt vänder hon sig om. Jag hoppade snabbt bakom en buske som var i trädgården. Hon öppnade fönstret och kastade ut småbitar papper eller nått som flög som löv neråt mot marken. När hon stängt fönstret och släck ljuset i rummet gick jag fram till en av bitarna hon kastat ner och kollade vad det var. Hon hade rivit sönder bilden. Det knöt sig i magen på mig och jag kände hur en tår rann ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den och plockade upp rästen av bitarna av bilden. Jag stoppade ner dom i ena byxfickan och fingrade på dom medans jag gick hemmåt med tårarna rinnandes ner för kinderna.

---

Ni fick en episod iaf. Yey.. Den var kort men endå :x
MEN GOTT NYTT ÅR SMÅ SÖTNASAAR! Och glömm inte att kommentera! man blir mer peppad på att skriva då :D